Exempel med Ockhams rakkniv och Dennetts säkerligen-alarm plus lite kort om fallasier.
Heurestik
är strategier eller metoder för att lösa problem eller fatta beslut som används
för att effektivt nå en lösning när tiden eller informationen är begränsad.
Heurestik fungerar som en regel eller "genväg" för att förenkla
komplexa problem till mer hanterbara delar och underlättar beslutsfattande genom
att snabbt ge en rimlig lösning utan att kräva en fullständig analys av alla
tillgängliga alternativ. Är man som däremot som jag, som inte besitter någon
roll där beslutsfattande är någon större del kan heuristiska metoder ge en
fingervisning om hur man kan tänka på olika saker.
En sådan
princip, kanske den mest kända, är Ockhams rakkniv, som är uppkallad efter den
medeltida filosofen William av Ockham. Enligt denna princip bör man, när man
står inför flera möjliga förklaringar till ett fenomen, välja den enklaste
förklaringen som fortfarande förklarar alla observationer på ett
tillfredsställande sätt. Ockhams rakkniv används för att sålla bort onödiga
komplikationer och spekulativa antaganden.
Ett annat heuristiskt
verktyg är Dan Dennetts "säkerligen-alarm". Dennett använde begreppet
för att illustrera hur vi kan vara benägna att dra förhastade slutsatser
baserat på begränsad information. "Säkerligen-alarmet" beskriver hur
människor har en tendens att snabbt dra slutsatser om vad som är sant eller
falskt, även när det egentligen inte finns tillräckligt med bevis för att göra
en säker bedömning. Här menar Dennett att ett alarm ska börja ringa i huvudet
på lyssnaren varje gång man hör ordet ”säkerligen” eller något liknande.
Exempelvis:
”Det här
äktenskapet är säkerligen arrangerat eftersom brudgummen härstammar från ett
område där sådan kultur finns.”
”Björnar
har säkerligen ingen blindtarm eftersom de är så evolutionärt skilda från
människan”.
Jag har
ingen aning ifall björnar har blindtarm eller inte. Jag bara ryckte fram en
orsak ur en säck för att få en förklaring till varför de inte har en blindtarm.
Det är enkelt att visa hur ordet säkerligen har en inbyggd osäkerhet och
riskerar att ge upphov till feltolkningar och felaktiga slutsatser.
Genom att
vara medveten om Ockhams rakkniv kan vi sträva efter enklare och mer eleganta
förklaringar till fenomen, vilket kan leda till ökad insikt och förståelse. Å
andra sidan kan medvetenheten om "säkerligen-alarmet" hjälpa oss att
vara försiktiga med våra bedömningar och att inte dra för snabba slutsatser
baserat på begränsad eller opålitlig information.
När man
läser eller diskuterar ska man också vara uppmärksam på att både egna och
andras resonemang fungerar. Ett sätt att göra det är att bekanta sig med felresonemang,
fallasier, varav vissa är så vanligt förekommande att de fått namn. Många saker
kan göra ett resonemang till en fallasi, exempelvis kan de innehålla logiska
slutsatser som inte håller, fokusera på fel saker med mera.
Vi tar några
exempel på det också, låt säga tre:
Ett av de
mest kända är cirkelresonemang, där argumentet bygger på att antaganden
eller slutsatser återanvänds som premisser för att stödja sig själva, vilket
inte leder till någon verklig förklaring.
"Jag
har rätt eftersom jag säger sanningen, och det jag säger är sanningen eftersom
jag har rätt" är ett ganska enkelt cirkelresonemang.
Ett annat
är ad hominem, det vill säga personangrepp - inte helt okänt på Twitter
eller andra forum. Det är ett felresonemang eftersom argumentet riktar sig mot
personen som framför argumentet istället för att riktas mot själva argumentet.
Detta kan avleda diskussionen från ämnet och fokusera på personliga attacker
istället för att argumentera i sak.
Vi tar ett
tredje och sista för dagen: Tu quoque -du också. Denna är inte heller ovanlig
på våra diskussionsforum,
Det är ett
felresonemang, kanske lite besläktat med ad hominem. Istället för
personangrepp avfärdar man någons argument baserat på att personen själv inte
lever upp till det de predikar. Att någon inte lever som de lär betyder inte
automatiskt att deras argument är ogiltigt.